funderingarna som flyger i min hjärna jag vet inte vad jag ska göra.

hela denna långa tid har jag sett det här som ödet och jag gör det än!

men en sak jag inte förstår är, varför slutar det då så hära?

är det meningen att jag ska behöva vänta ett halvår- år till, på att något ska ske!

och varför träffades vi som vi gjordes om allt bara skulle försvinna så snabbt! och varför just när allt var som bäst?!!

alla dom här funderingarna som jag aldrig får svaret på.

Just nu vet jag inte hur jag ska hantera det men förhoppnings vis för ödet tsm oss i år igen. det är vår tid nu!

Töntigt men sant. 

Första.

andra.

tredje.

den här dagen har känts längre än många andra, och ändå harj ag hunnit med så extremt mycket, på så lite tid.

Alla beslut som har tagits, alla framgångar som har gjorts.

senare ikväll/idag, blir det andrea, vad som händer får ödet bestämma. 

Skriver mer sedan då det har hänt lite mer saker!