dagarna går och jag känner hur allt rinner ut, ingen kunskap utav matte får jag och ingen lust till det har jag heller, har ingen ljus framtid att se fram emot, utan dig är värkligen allt värdelöst.

Och jag bara forsätter hoppas på att du tänker detsamma om mig.

Varje gång jag tar i mobilen och kollar om jag fått något medelande så hoppas jag på att dit namn ska stå där.

men det gör det inte.

och när jag kommer tillbaks till datorn efter att vart borta ifrån den någon timme så hoppas jag på att du ska ha vart inne och skrivit, men samma där men det gör det inte. 

jag försöker så väl inse att allt är över och att jag måste komma över dig.

men det är något inom mig som säger åt mig att inte ge upp och att du inte ät borta.

 Men om jag ska forsätta så här tar jag bara kål på mig själv, och det kommer jag inte palla.

Så allt jag kan göra är att be om att du en vacker dag hör av dig till mig, och jag får hoppas det är snart.  För snart är det försent, jag ger snart upp allt det hära.

idag for andrea till uppsala och kommer hem på söndag.

om någon timme blir det stan, kanske med fia annars med mamma och pappa som jag hoppas jag slipper.

saknar dig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ska jag ringa, eller ska jag låta allt rinna ut i sanden?

snart kommer gatufesten och du ska till sundsvall, vem vet, kanske vi möter varandra.

Men vad händer då? Kommer vi hälsa på varann eller bara spela främlingar.

jag har så många frågor och inget svar.