Tror att efter allt i sommras så har jag låst mig själv och vågar inte chansa och tro,  förut kunde jag vara på en person jätte mycket och vara en riktig pina.

och nu är allt annorlunda, jag vågar inte hoppas för mycket, och jag får till och med klago mål för att jag är dålig på att höra av mig.

sedan har jag mycket svårare att lita på folk, kan inte längre tro det bästa om dom.

Min familj och dom närmaste vet hur det var med mig där på slutet av sommaren.

och mycket av det som hände snurrar i min hjärna och jag funderar på det mycket..

och har insett att jocke har dragit mig upp ur ett svarthål, och nu när man är med jocke så kan man inte sluta le, små saker han gör får dig och skratta och må bra.

Dessutom tycker jag det är synd att folk dömmer dig efter vad dom hör och vad dom tror.

Om dom intekänner dig, ska dom inte dömma dig.

Trodde faktist inte heller det bästa om dig först men väldigt snabbtändrades det, för du är så himla snäll, ärlig och rolig.

man känner att man lever när man är med dig och man kan inte ha annat än kul.

fick till och med höra igår av en vän som jag har saknat väldigt mycket, i alla fall, jag skulle skicka några bilder på mig så gjorde det och fick kommentaren : du mår bra va?

och det var så sant, denna person tyckte det syntes på bilderna, jag såg ut att må mycket bättre.

Det var en av dom bästa kommentarer jag fått, en person som kan se på mig hur det är...

har jätte ont i min hals! orkar inte med det, och inte nu till helgen heller.

ska väll ringa andrea om nån timme och lösa lite små problem :)

sedan ska vi även duscha och fixa oss.

för idag slutar jocke halv två, och tror jag kommer bli hämtat runt 3 tiden. för har för mig han inte hade ngt han måste göra!

sedan bara längtar vi efter lilla söta svensson som springer och leker i hans lägenhet.

så liten och gullig.

ikväll blir det nog jocke och samt imorgon med.

men kan jag inte vara med han ikväll, ja då vet jag inte :|